Tag Archives: bojkotta israel

Bojkotta israeliska varor

13 Apr

Att bojkotta israeliska varor är kontraproduktivt och hjälper inte att skapa fred mellan palestinier och israeler

Det finns olika former av bojkott mot Israel och den gemensamma nämnaren för alla bojkotter är att försöka delegitimera landet bland världsopinionen för att på så vis förlora sitt existensberättigande.

Bojkott av israeliska produkter och företag är ekonomisk krigsföring mot Israel, utöver försöken att stämpla landet som en pariastat. Nu är kanske du en s.k. bojkottare och tror genom att bojkotta israeliska varor hjälper du freden att komma snabbare eller så kanske du gör det för att någon har sagt att Israel är en apartheidregim – i båda fallen så är svaren nej. Du hjälper inte freden för hur hjälper man freden genom splittring eller konflikt?

Israel har inget apartheidsystem vilket du enkelt kan kontrollera. Om Israel har apartheidsystem hur kommer det sig då det finns t.ex. arabiska parlamentsledamöter i Israel, arabisk minister i den israeliska regeringen, arabiska militära officerare i den israeliska armén, arabiska diplomater på israeliska ambassader o.s.v.? Israel har givetvis inte heller något apartheidsystem i Gaza eller Västbanken. Gaza styrs av terrororganisationen Hamas och Västbanken styrs av Abbas.

Bojkott mot Israel är inget fredligt medel, utan tvärtom så blir du utnyttjad av t.ex. BDS-rörelsen och t.o.m. av arabiska dikaturer som stödjer bojkott av Israel.

Om du tar dig tid och studerar BDS-rörelsen från dess grundande tills nu så kommer du att upptäcka att BDS-rörelsen inte förespråkar fred mellan palestinier och israeler. Tvärtom, de trakasserar palestinier som vill utveckla fredsskapande relationer med Israel och vill dessutom att Israel ska upphöra att existera.

Tänk på det nästa gång du vill bojkotta israeliska varor.
Dela denna artikel, tack på förhand.

Bojkott, vilken bojkott? Handeln mellan Storbritannien och Israel blomstrar!

5 Apr

Oväsen och buller kring bojkotter men handelsförbindelserna bättre än någonsin

Storbritanniens ambassadör i Israel, Matthew Gould, var på strålande humör den här veckan då den bilaterala handeln 2011 mellan Storbritannien och Israel nådde £3,75 miljarder (ca 40 miljarder svenska kr) en ökning med 34% på ett år.

Gould: “Det finns en massa oväsen kring bojkotter men dessa siffror visar att det bara är buller och att handelsförbindelserna talar för sig själva.”

Israel är nu Storbritanniens största enskilda partner i Mellanöstern och Nordafrika och den 29: e största exportmarknaden i världen. Värdet av den brittiska exporten till Israel uppgick till £1,57 miljarder och Israels export till Storbritannien £2,18 miljarder under 2011 – främst läkemedel, maskiner, diamanter och teknik.

Daniel Seal, vd för UK Israel Business: “Det görs enormt mycket som inte är dokumenterat, oavsett om det är israeler i styrelsen för brittiska företag eller brittiskt ägande av nystartade israeliska företag.”
Seal tror att den senaste tidens gasfyndigheter offshore – Tamar och Leviathan – kan göra att Israel blir en stor exportör, som skulle kunna “fördubbla handeln mellan de båda länderna.”

På onsdagen höll UK-Israel Tech Council i London sitt första möte och var lett av David Willetts, minister för Universitet och Vetenskap, och Avi Hasson, Israels chefsforskare.

Länk till originalartikeln, http://www.thejc.com/news/uk-news/65164/boycott-what-boycott-uk-israel-trade-booming.

Film om Israel förändrade anti-israelisk filmares syn på konflikten

5 Apr

“Israel är en fristad under belägring”

-Genom att göra en film om den arabisk-israeliska konflikten, fann Nicky Larkin att sina lojaliteter börja svaja:

– Jag brukade hata Israel. Jag brukade tro att vänsterpolitik alltid var rätt. Inte nu längre. Nu avskyr jag palestinska terrorister. Nu ser jag varför Israel måste vara hård. Nu ser jag att vänster kan vara höger som i högerpolitik. Så varför har jag ändrat mig så fullkomligt?

Konstigt nog började det med min ilska på Israels invasion i Gaza i december 2008 som lämnade över 1200 palestinier döda, jämfört med bara 13 israeler. Jag blev så arg av detta dödande att jag tog på mig en randig halsduk för den palestinska befrielseorganisationen för att posera i en katalog gällande konstutställning.

Kort efter att ha poserat med PLO-scarfen, sökte jag stöd från det irländska Kulturrådet att göra en film i Israel och Palestina. Jag ville prata med dessa soldater, utmana dem för sina handlingar – och utmana de israeliska medborgare som stöttade dem.

Jag tillbringade sju veckor i området, delade min tid lika mellan Israel och Västbanken. Jag började i Israel. Lokalbefolkningen var misstänksamma. Vi var irländare – från ett land som är en av Israels främsta kritiker – och vi var filmskapare. Vi var fienden. Sen gick jag över till Västbanken. Plötsligt, att vara irländare var inte längre ett problem. Graffiti prydde muren. Betlehem var Las Vegas för Jesus-freaks med neon-krucifix som avlöstes av affischer på martyrer. Dessa martyrer följde oss över hela Västbanken. De tittade på oss från lyktstolpar och väggar oavsett vart vi gick. Liksom Jesus i de gamla Sacred Heart bilderna.

Men ju mer jag kände att martyrerna tittade på mig, desto mer förvirrad blev jag. Trots allt var det palestinska mantrat “icke-våld motstånd”. Det var deras motto, som upprepas om och om igen, liknande det som upprepas på en katolsk mässa. Men när jag intervjuade Hind Khoury, en f.d. palestinsk regeringsmedlem, satte hon sig ner argt i sin stol när hon vägrade att fördöma självmordsbombare. Hon var fylld av aggression.
Denna aggression fortsatte i Hebron, där jag såg hakkors på en vägg. När jag började ställa in min kamera, ropade en israelisk soldat ner från sin position på en takterass. Några månader tidigare hade jag kanske ignorerat honom som min politiska fiende. Men nu stannade jag för att prata. Han talade bara om Taybeh, den lokala palestinska ölen.

Tillbaka i Tel Aviv under sommaren 2011, började jag lyssna mer noga på den israeliska sidan. Jag minns en konversation i Shenkin Street – Tel Avivs mest fashionabla kvarter, en gata där alla ser ut som om de gick till konstskola. Jag var utanför ett café för att intervjua en före detta soldat.
Han talade långsamt om sin tid i Gaza. Han talade om 20 arabiska tonåringar fyllda med ecstasytabletter som skickades iväg för att köra mot basen han patrullerade. Varje tonåring bar en bomb samt en detonator i handen. De piller som de hade tagit innebar att de inte kände någon smärta. Bara ett skott mot huvudet skulle stoppa dem. Samtal som detta är normalt i Tel Aviv. Jag började uppleva den känsla av isolering som israeler upplever. En isolering som inleddes i gettona i Europa och slutade i Auschwitz.

Israel är en fristad – men en fristad under belägring, en fristad där raketer sprider död från himlen. Och när jag gjort ansträngningar för att känna empati, att se på världen genom deras ögon så började jag en ny intellektuell resa. En resa som inte skulle bli välkomnad hemma. Problemet började när jag beslöt att komma tillbaka med en film som visade båda sidor av myntet. Egentligen finns det många fler än två, vilket är anledningen till att min film heter Forty Shades of Grey (Fyrtio gråzoner). Men bara den ena sidan ville man ha tillbaka i Dublin. Mina kamrater förväntade av mig att komma tillbaka med en attack mot Israel. Inga gråzoner var godtagbara.

En irländsk konstnär är förväntad att underteckna upprop om bojkott, bära en PLO-halsduk och protestera högt om ockupationen. Men det är inte bara konstnärer som är förväntade att hata Israel. Att vara anti-Israel är tänkt att vara en del av vår irländska identitet, på samma förhållningssätt som vi är tänkta att visa engelsmännen.

Men att hata Israel är inte en del av min personliga nationella identitet. Inte heller att hata engelsmännen. Jag har ett irländskt pass, men ingenstans i detta dokument står det att jag är republikan eller palestinier. Mitt irländska pass säger att jag är född 1983 i Offaly. Northern Troubles var något Anne Doyle pratade med mina föräldrar om på 9 o’clock News. Jag ville bara titta på Fader Ted. Så jag var frustrerad att se graffiti på muren på Västbanken. Jag kände samma frustration uppstå när jag märkte att det saknades “E” i “Free Palestin” på en vägg i Cork. Jag är också frustrerad av anti-israeliska aktivisters attityd till yttrandefrihet. Yttrandefriheten måste gälla för båda hållen. Men tillbaka i Dublin, när jag började tala för Israel, tittade man förskräckt på mig, som om jag hade gjort dem ursinniga.

Denna enkelriktade yttrandefrihet sporrar falsk information. “Bojkottsbrigaden mot Israel” är ett utmärkt exempel. De trycker på irländska stormarknader att ta bort alla israeliska produkter från sina hyllor – en handling som direkt påverkar de palestinska jordbrukare som producerar merparten av sin frukt och grönsaker under israeliskt varumärke.

Men det värsta av allt är att denna bojkottsmentalitet påverkar konstnärer och artister. I augusti 2010 fick Ireland-Palestine Solidarity Campaign 216 irländska konstnärer och artister att underteckna ett löfte att bojkotta den israeliska staten. Som konstnär har jag vänner på denna lista – eller åtminstone hade.

Jag skulle vilja att utmana mina vänner om deras stöd för bojkott. Vad vet dessa “fåtöljspredikare” om Israel? Kan de nämna tre israeliska städer eller de mest viktiga israeliska industrierna?

Men jag har viktigare frågor för irländska konstnärer. Vad hände med begreppet om konstnären som en fritt tänkande individ? Varför flockas irländska konstnärer till grupptänkande om Israel? Kan det bero på något så rått som den egna karriären? Konstnärlig ledning kommer från toppen. Aosdana, Irlands statsunderstödda anslutning av kreativa konstnärer, har också undertecknat bojkott. Aosdana är en stor spelare. Dess medlemmar innehar Kulturrådets paneler för finansiering.

Vissa artister kan anta att om deras namn är på samma sida som bojkottsfolket vilka bedömer deras ansökningar, kan det knappast skada sina chanser. Utan tvekan skulle Aosdana ifrågasätta detta antagande. Men uppfattningen av en förutfattad ståndpunkt om Israel är svår att undvika.
Ser nu tillbaka över allt jag har lärt och jag undrar om problemet är mycket enklare. Kanske vårt problem är inte med Israel, men med vår egen överansträngda känsla av betydelse – en känsla av moralisk överlägsenhet som inte står i proportion till betydelsen av vårt lilla land?

Artister som har nån form av karaktär bör vara beredda att ändra sin åsikt i mottagandet av ny information. Så jag vill uppmana var och en av dessa 216 irländska konstnärer och artister som har lovat att bojkotta den israeliska staten att tillbringa lite tid i Israel och Palestina. Kanske när du kommer hem kommer du att lägga undan din halsduk. Jag gjorde det.

Nicky Larkins “Forty Shades of Grey” har premiär i Dublin i maj.

Originalartikeln finner du via denna länk
Andra länkar: http://www.facebook.com/fortyshades och http://www.nickylarkin.com

Frankrikes utrikesminister Alain Juppé 2011: NON AU BOYCOTT!

6 Mar

Frankrikes utrikesminister Alain Juppé: “Våra ekonomiska relationer med Israel får inte lida av politisk inblandning. Frankrike upprepar regelbundet sitt motstånd till varje form av bojkott mot israeliska produkter, oavsett vilken orsak eller motivering. Bojkott är inte enbart mot fransk lag utan det skapar också konflikter bland folk och bidrar inte till etablerandet av ett klimat som är nödvändigt för fred.” Länk, http://www.israelvalley.com/news/2011/05/07/31574/israelvalley-alain-juppe-non-au-boycott-la-france-rappelle-son-opposition-au-boycott-des-produits-israeliens-le-31-mai-fo.

StoppaBojkott.se: Ca 900 000 visningar av Facebook-inläggen

26 Feb

Ca 900 000 visningar av Facebook-inläggen: Sedan starten 1/7/2011 tills 17/2/2012 har hittills 875 175 visningar av inläggen gjorts, enligt Facebooks egen statistik

Det totala antalet “Gilla”-markeringar och kommentarer för samma tidsperiod uppgår till 10 370. Ett STORT TACK TILL DIG som regelbundet besöker informationssidan, läser, gillar, kommenterar och deltagit i de protester som vi tillsammans har gjort än så länge.

statistik facebook stoppa bojkott 2Om du har förslag, synpunkter på hur motarbeta bojkotter mot Israel så är du förstås alltid välkommen att höra av dig via vårt kontaktformulär, tack på förhand.

Det är enbart med Din Hjälp som det överhuvudtaget går att konfrontera den extremt negativa effekt bojkott mot Israel kan ha både kort- och långsiktigt, utöver försöken att stämpla Israel negativt. Att inte öppet motarbeta bojkotter på ett eller annat sätt mot Israel är också ett beslut. Det är ju inte bekvämt på något sätt för någon att gå i polemik mot bojkottsförespråkare, men om man vågar lämna den egna komfortzonen så går man ur det hela stärkt – med vetskapen om att “jag har gjort vad jag har kunnat”, och det är ju något absolut ingen kan ta ifrån en.

TACK IGEN TILL DIG som öppet tar ställning mot bojkotter och informerar på ett fair sätt om Israel och dess befolkning! Till sist så är tyvärr Israels biträdande utrikesminister och tidigare ambassadör i USA, Danny Ayalon, uttalande 2010 mer aktuellt än tidigare: “De som kräver en bojkott mot Israel bojkottar i praktiken fredsprocessen genom att automatiskt och otvetydigt stödja den palestinska positionen och pressar dem längre bort från förhandlingsbordet.”

Hycklande protester från bojkottargrupp

21 Feb

Hycklande protester från en bojkottargrupp i Storbritannien över att Habima Theater of Israel uppträder i landet, vilket tas upp i en artikel: “Israel, till skillnad från andra nationer, lider av att ha blivit förvandlad till en synekdoke – där en del tas för helheten.
De övriga teaterbolagen som deltar i Globes program – oavsett om de är från Kina, Zimbabwe eller USA – är helt enkelt inte föremål för samma granskning av deras nationers politik. Ingen skulle kunna tänka sig att bojkotta den engelska teatern p.g.a. att Storbritannien har varit inblandade i blodiga ockupationer av två länder. Det skulle vara absurt. Ändå är det inte absurt när det kommer till Israel” Fortsättning, http://www.nytimes.com/2012/02/11/opinion/another-trial-for-shylock.html?_r=4

Palestinagrupperna i Sverige (PGS) missbrukar dina skattepengar

20 Nov

Protestera mot att Palestinagrupperna i Sverige (PGS) missbrukar dina skattepengar till hatpropaganda mot Israel!

Som vi tidigare har nämnt så kritiserade NGO Monitor PGS skarpt p.g.a. av bland annat att Sveriges skattebetalares pengar finansierar lobbyverksamhet av den svenska regeringen (!). Den 7 november refererade vi till PGS nya propagandaskrift, som är finaniserad av svenska skattepengar, med rubriken ”Kolonialism och apartheid – Israels ockupation av Palestina”, vilket gjorde att Sveriges biståndsminister i en intervju med SvD utbrast:” – Här finns ståndpunkter som ensidigt tar ställning i en fruktansvärd konflikt. Ena parten demoniseras och man tar tydligt ställning och bedriver opinionsbildning. Men det ska inte skattebetalarnas pengar användas till.” Ja, om en minister använder ordet ”demonsieras” så är det i sig mycket allvarligt då regeringsmedlemmar ytterst sällan använder så tydliga ordalag.

Sida, som har godkänt finansieringen, har redan sagt att man inte alls kommer att kräva återbetalning av det generösa bidraget till Palestinagrupperna i Sverige, trots att man medger att det inte motsvarar Sidas krav… Nu får det vara nog! Förena dig i vår protest emot att svenska skattemedel används för politiska syften för att delegitimisera Israel! Palestinagrupperna i Sverige missbrukar skattemedel grovt och det är något som aldrig, aldrig får accepteras! ALDRIG. OM vi får in tillräckligt många protester så kan en förändring ske. Besök vår helt nya protestsida och deltag i protesten som vi sedan kommer att skicka till Sida och Sveriges biståndsminister. http://www.facebook.com/pgsprotest